Vi körde vidare.
Men först, tack rara för alla fina ord och att ni har tålamod med alla mina bilder som jag inte kan låta bli att visa. Blir så jätteglad. Hoppas ni vet det, känner det. Och vill ni veta mer detaljer om resan, platser eller vad som helst, låt mig veta.
Vi kom till den mest fantastiska lilla plats, vid en sjö, omringad av berg. När vi vaknade på morgonen tassade vi ut på balkongen, satt där med en tröja runt axlarna och såg solen gå upp över granar, bergstoppar och June Lake.
Om det var fantastiskt där vi bodde, var det galet vackert när vi åkte runt sjön och stannade för att äta kanske den godaste frukosten ever, vid Silver Lake.
Pannkakor som var som fluffiga kuddar,hemmagjord granola med en enorm skål blåbär. Sådana där små blåbär, som svenska som smakar sött. Det var ett litet ställe med en servitris, kaffe i klassiska keramikmuggar.
Tiogapasset (som är stängt delar av året då det är snö) ledde oss in i Yosemite National Park.
Det var precis så som jag hoppats att det skulle vara. Magiskt och magnifikt. HÄR kan du läsa och se mer om Yosemite.
Det gick inte att låta bli att stanna överallt.
Varje ny kurva bjöd på något nytt, eller mer av det som var fantastiskt där vi var innan. Så annorlunda än Mojaveöknen som vi bara några timmar tidigare lämnat bakom oss.
Från Yosemite åkte vi till San Francisco och det är en väg som jag skulle kunna åka igen, utan att blinka. Äntligen skulle jag få se Golden Gate och åka Pacific Highway One. Vad jag inte visste var att vi på vägen skulle möta zebror, valar, slott och elefantsälar. Hoppas du följer med xoxo
