Så äntligen var det dax, vår efterlängtade roadtrip. Vi tre tjejer, mina älsklingar. Öken, kaktusar, sand, berg, hav, bbq, skratt, bus. Rebecca, Gabriella och jag.
Fullproppad med intryck efter 2000 miles. Californien, Nevada och Arizona. Följ med om du vill, börjar med de första dagarna!
Först ut: Los Angeles. Och tre väskor, tre förväntansfulla, en bil och ett gemytligt hotell i Hollywood.
Och eftermiddagssol, Tom Cruise och hamburgare.
Såklart kunde vi inte låta bli att börja med Universal Studios. SÅ kul. Älskade The Studio Tour, Jurrasic Park och Harry Potter. Galet med folk men vi pausade mellan varven, åt god lunch och drack litervis med vatten.
Så pirrkänslan att vakna och veta att idag åker vi till Las Vegas.
Öken, kaktusar, övergivet, sköna vägar, musik, poddar.
Underbart att vara här igen.
Vi gick all in i Vegas: topphotell och lyxmiddag. Är det tjejresa så är det.
Den här stan alltså. Galen, glittrig, rolig, oberäknelig.
Men allt handlade egentligen om Grand Canyon, det eroderade ökenlandskapet i nordvästra Arizona. Grand Canyons nationalpark är sedan 1979 med i Unescos lista över världsarv. Coloradofloden har grävt sig ned i berggrunden under lång tid och bildat en av världens största kanjon. Grand Canyon kallas världens största och äldsta historiebok, eftersom den innehåller så många olika gamla bergarter. Det övre lagret består av den yngsta bergarten, som är en kalksten och som är 250 miljoner år gammal har jag lärt mig av Wikipedia. Ändå sedan vår resa 2014 har vi drömt om att komma dit.
Nu skulle det bli av!
Ni vet ju att jag gillar omvägar när jag är på väg.
Speciellt när omvägen är Route 66.
Vet inte vad vi hade föreställt oss men när vi kom fram sent på eftermiddagen till kanske den mest magiska plats jag någonsin varit på, så tog det vi såg andan ur oss.
Skulle kunna visa hur många bilder som helst, men de här är några av favoriterna. Men sanningen är den att kameran inte gör Grand Canyon rättvisa. Det går inte att få in allt.
Mina döttrar och jag, här vid detta mäktiga.
Vi blev överväldigade av dess storslagenhet, hur tyst det var, hur vackert allt böljade sig framför oss, hur små vi kände oss, hur kraftfull naturen är i dess orörda skönhet.
Ni vet hur man ibland bara känner sig så fylld av känslor och tacksamhet. Det här var en sådan stund.
Lycka.
Tänk att vi är här!
När solen sänkte sig och kvällade rullade in, var det så skönt att sitta vid en öppen eld och höra en av parkens rangers berätta om livet i Grand Canyon. Elden sprakade, stjärnhimlen omfamnade oss och för en liten stund stannde tiden xo
