Igår när snöflingorna sakta kom och la sig som ett litet täcke utanför fönstret, funderade jag på vad jag skulle svara om någon frågade mig vad jag tycker bäst om julen här i New England.
Ljus och glitter gör mig glad. Så när vår alldeles egna Clark Griswold klär in hela huset och lite till och bjuder på varm choklad vid brasan, har tomtedräkt på sig och Anne kommer i röd stickad tröja med snöflingor på, då smälter jag. För att det är lite som på film.
Att stanna hos bonden som har en stor krans på sin lada och köpa
maple cinnamon smoked bacon och känna att det doftar eld, granris och höra Nat King Cole sjunga är också jättehärligt.
Och vår gran? Den är en sån där gran som man måste titta lite extra på. Man vet inte vad som kan hänga bakom nästa gren.
Julen väcker så mycket känslor. Tycker om att tänka på alla olika jular som varit. Dofter, musik, förberedelser i köket. Förväntan. I huset där jag växte upp, i farmors våning i Wien, vårt gula hus där barnen är födda, när vi varit utomlands. Vi har varit många, vi har varit få.
Den här julen hände något magiskt. Det knackade på dörren på julaftonskvällen och utanför stod brevbäraren. "Merry Christmas" sa han, och lämnade fram ett stort grönt paket. Från
Sahra. Jag blir varm i hjärtat bara av att skriva det här. Så oväntat, så enormt glad.
Värmande brasor, ljus, god mat, böcker, film har förgyllt de här dagarna. Eftermiddagspromenad när timmen nästan är blå. Och såklart att se
Aristocats igen. Tecknat. Paris 1910.
Tycker om att drömma, känna det där barnsliga pirret under julen.
Tycker om att stanna upp och bara vara.
Njut, koppla av och jag hoppas ni har fortsatt underbara dagar vänner xx