HAMPTONS

Vill dela med mig och berätta om en skön och spontan lördag.
Fick ett attraktivt erbjudande som det inte gick att tacka nej till.


Behövde bara hoppa i jeansen, håret i tofs, allt annat var fixat. Javisst, sa jag.




















Hur härligt är det inte att börja en roadtrip med kaffe och nygräddade munkar, på väg mot Shelter Island
I planen ingick också lunch på stranden. Mjuk sand, musslor, varma vindar. Mådde som en prinsessa.

















Och frukt och grönsaker från lokala marknaden, jättehärligt.






















Och det bästa? Solvarma persikor och solrosor. Den härliga sommarkänslan. Tycker om den här ön, tycker om att vi hittat små pärlor, tycker om att lära känna Shelter Island lite mer, tycker om att handla av de lokala bönderna och att små marknader finns överallt. Och att vi avrundade med att besöka vingården där man nästan sitter bland alla druvklasar, med ett kallt glas bubbel. Vi två.

EMPATI

En av de mest eftertraktade kvalitéer i en människa är empati. Att kunna förstå och leva sig in i olika situationer och människors olika liv.

Och ta sig tid att visa det, i ord eller i skrift.


Jag är lycklig som har er. Så kloka, empatiska, generösa, som tar er tid. Jag älskar det. Älskar varje gång ni tittar in här, varje bokstav, varje tanke ni delar med er. Det är det här som gör att blogga är bland det bästa jag börjat göra. Ni är som varma händer, vänner som jag vill träffa allihopa. Och det betyder massor. Ni gör mig till en bättre, gladare och starkare person. Tack fina ni för det.























                                                                                          Här kommer lite till av min sommar.




















                                                                       Tror inte det finns något godare än svenska jordgubbar. Ville äta dem, hela tiden.
















Och de här fina tjejerna, som jag har i mitt liv. Hej Mikaela, Marianne, Catharina, Maria, Signe, Lotta, Helena, Lisa, Anne, Desiree. Vad härligt att ses.
















Sommar i stan.


















Och trädgården, som jag alltid längtar till. Där jag och mina älsklingar låg i gräset, åt bullar, pratade, fnissade, och jag köpte hallongrottor fast jag var mätt.





















                                                                                       Tillbaka till ön igen, så jätteskönt och där det är så här fint xoxo

GO YOUR OWN WAY

Loving you
Is it the right thing to do?
How can I ever change things
That I feel?

If I could
Maybe I'd give you my world
How can I
When you won't take it from me

You can go your own way
Go your own way
You can call it
Another lonely day
You can go your own way
Go your own way

Tell me why
Everything turned around
Packing up
Shacking up's all you wanna do

If I could
Baby I'd give you my world
Open up
Everything's waiting for you

You can go your own way
Go your own way
You can call it
Another lonely day
You can go your own way
go your own way


- Fleetwood Mac






Det här var inte alls vad jag tänkte skriva om. Jag tänkte berätta mer om frukostar utomhus, dajmglass och solglitter, lycka att vara nära, underbara vänner, bullar, rapsfält i sommarljus, gräs som killar under fötterna, sånt som jag tycker om.


Men så hände något de sista dagarna i Sverige, mitt i den vackra sommaren.



Som jag inte kan släppa och som berör mig så. Tårarna bara rullar och det är ok. Nu ska de få komma för jag har inte kunnat gråta ordentligt ännu.
















Att vara mamma.

Och inte kunna skydda sina barn mot det som gör ont i hjärtat och är svårt. Drömmar och framtidsplaner som går sönder. Jag vet att det hör till att man ska gå igenom olika saker i livet. Men just nu vill jag fixa något som jag inte kan fixa.


Och det gör så himla ont.



Olycklig kärlek. Alltid så svårt och smärtsamt. Det får mig att minnas samtal, besvikelser, uppbrott. Personer som jag sårat under vägen, och de gånger känslorna inte var besvarade när jag ville. När jag satt hemma och visste att jag kanske aldrig skulle få se honom igen. Men också vänner som försvunnit av olika anledningar.

De känslorna ligger så nära, de är så starka, så intensiva.



Nu händer det här mitt barn och det är ingenting jag kan göra. Jag tröstar, säger att allt kommer bli bra. Men när jag klappar på den mjuka kinden, håller handen som liknar min, ser tårarna i ögonen, vet jag ju.

Hur ont det gör nu.



Och jag tänker: hur ska du förstå hur underbar du är, hur älskvärd du är, att nästan alla går igenom det här någon gång i livet, att det kommer komma en dag när det känns bättre, att du kommer bli lycklig igen, att drömmarna kommer tillbaka.


Jag minns Sandra Beijer och hennes fina blogg. Jag läser den, behövde läsa just det här.
Delar med mig. Hoppas att det ska trösta lite, ge hopp. För visst är det så, att en dag känns det bättre.



Att vara mamma.

När barnen blir större, vuxna,tar egna kliv ut i livet. Det spelar ingen roll vad de gör, det finns bara en sak jag bryr mig om. Att de mår bra, att de är lyckliga.




Att vara mamma.

Att älska så mycket, hela tiden, livet ut.





Älskling, allt kommer bli bra igen, jag lovar.











Ps. Den HÄR lyssnar jag på just nu och det känns skönt.

SWEDISH SUMMER FORMULA

Raringar, hej! Tack för alla genomgoa hälsningar. Nu är jag tillbaka. Lyckligt fullproppad med sommarhärligheter, kardemummabullar, fräknar, varm i hjärtat. Har så mycket att dela med mig.















Som hur härligt det är med sommmar på en ö. Det måste vara bland det härligaste som finns och som jag längtat.











Sånt här skönt.



















Vara tillsammans, inte bry sig om klockan, jordgubbstårta, glass, bubbel i solnedgången, frukost ute, badminton, pappas räksmörgåsar, bli förförd av smultronplantor och doften av svartavinbär som snart är mogna.
Älskar det här.
















Sommarblommor och sommarhatt.


















Och Sommarstockholm. Jag smäller av. Vad är det med den här stan som förtrollar mig nästan.

















Det har varit så härligt att bara få vara, träffa vänner, göra och äta allt jag längtat efter.















Såklart har jag mer bilder som jag vill visa. Och berätta lite mer vad som hände. Först ska jag dyka in i era härliga bloggar och ta igen allt jag missat. Saknat er xoxo