Jag måste nypa mig i armen. Det har varit så mycket roligt de här senaste dagarna och det var inte igår vi stövlade in efter tre på morgonen om jag säger så. Somnade med doft av salt hav i håret och alldeles solkysst.



Stämningen i helgen i Hamptons var på topp.




Och an av mina absoluta favvisar, Diane Keaton kom till lilla bokhandeln i East Hampton. Det var såklart härligt att höra henne berätta om Al Pacino, Warren Beatty, Jack Nicholson, Ricky Lauren och om hennes senaste bok
Let's just say it wasn't pretty. Jag kunde inte sluta tänka på hur oemotståndlig hon var i
Something's Gotta Give som spelades in här. Eller i
Annie Hall.
När vi stod bredvid varandra, hennes arm om mig och sedan händerna på mina axlar, ett jätteleende och en kram, då blev jag lite vimmelkantig.
Ett sånt där moment.




Jag tänkte på det när vinden tog tag i håret och solens guldstrålar gjorde allt så extra vackert i Montauk
och på
Deep Hollow Ranch. Kunde nästan inte slita mig därifrån.


Det är något speciellt med den här ön, den är vild, vacker, oförutsägbar, spännande, rolig. Allt på samma gång.

Sol, hav, hummrar, sangria, sand, kaffe på Jack's, party, kramar, skratt, stenar, jordgubbar, morgonpromenad på stranden, den godaste bbq jag ätit på länge, solrosor, marshmallows och solnedgångar inom loppet av 72 timmar. Och så Dianes leende.
I feel like a lucky girl xoxo