söndag 6 maj 2012

Visste inte att det skulle vara så tufft





Vår älskling Scooby mår inget bra.

Han har haft svårt att gå en tid och aptiten är dålig, han äter nästan ingenting nu. Han vill inte röra sig.


Allt det här har väckt så mycket känslor inom mig. Jag gråter hela tiden.


Den här lilla killen, som varit en sån fin vän i 12 år. Barnens älskling. Han är en i gänget. Fluffig, busig, glad, hungrig, nyfiken, vill alltid vara med.

Vårt lilla bustroll. Hur ofta har jag inte blivit galen på honom. Vi älskar ju dig.





Det gör så ont. Det gör så himla ont att veta att vi antagligen snart måste säga hej då.





33 kommentarer:

a piece of happiness sa...

Ja djur, som man få ha så kort tid. SOm man fäster sig så j___la mycket vid. Klart att man brister.

STOR KRAM!

Fourmum sa...

Kram!! Det är så jätte svårt, men samtidigt så vill man ju inte att de ska lida..

Fourmum sa...

Kram!! Det är så jätte svårt, men samtidigt så vill man ju inte att de ska lida..

Christina sa...

Vilket svårt beslut ni står inför, men när det väl fattas så är det av oändlig kärlek. Det gör det inte alls lättare det vet jag..... Många styrke kramar till dig och din familj

Annika sa...

Lotta!
ÅÅÅ, min vän...
Jag förstår att det känns tungt och svårt.
TÄNKER på er och skickar styrka till er och Scooby!
Kramar i massor!!

kalaslotta i usa sa...

Har du pratat med veterinären? Vill du ha nummer till min (han är superbra)?

Kramen

Coolaannna sa...

Fina Scooby...

Det är svårt att ta beslut, en vän i vått och torrt. Tänker på min lilla HUmla som man kan vara så galen på men älska så mycket.

Lotta, ge Scooby en liten hundkram från mig och Humlan.

Tänker på dig <3

Kram Anna

eastcoastmom sa...

Oh no! Många många många kramar, till både Scooby och dig.

Bokcaféet i byn sa...

Lotta,
dessa älskade husdjur som förgyller vår vardag, får oss att sucka stundtals, glädjas allt oftast och lida så när de lider.
Med erfarenhet av två hästar och en hund som jag alla haft till slutet, tittar jag allt oftare på min fina golden pojke och kramar om honom lite extra. De ger verkligen hela sitt hjärta till sina familjer!

Så plötsligt en dag inser man att de snart ska lämna familjen, ibland kommer det stegvis och ibland går det fort, ibland har man blundat för signalerna och oavsett blir sorgen och smärtan den sista tiden så fruktansvärt stor. Så påtaglig, så verklig, så äkta och så mänsklig.
Men minnena tas aldrig ifrån en och en del av familjen förblir de för alltid.

En stor kram till dig fina vän i denna jobbiga stund. /Anna

Desiree sa...

Åh stackars Scooby. Klart man blir ledsen när en i familjen inte mår bra. De fyrbenta utgör ju en del av familjen. En stor tröst kram till dig och hoppas att Scooby snart mår lite bättre. Usch det är tungt när någon man älskar inte mår bra och börjar bli gammal och lite sköpplig. Vill inte ens tänka tanken på att mammas och pappas Emil börjar bli gammal han med. Han har sina bättre dagar och sina sämre nu när han är 11 år.
En stor varm kram till dig.

Channal sa...

Usch så hemskt! Stackars er! Fruktansvärd tanken och att behöva ha känslan av att förlora någon man älskar!!!
Kärleksfulla Styrkekramar! Anna

Sahra sa...

Åh vad jag lider med dig. Jag har tagit adjö av många husdjur, men aldrig blivit såå oerhört ledsen som då vi behövde avliva Gustav förra sommaren. Det var fruktansvärt. Husdjuret blir verkligen en familjemedlem och det gör ont att mista en. Så är det bara. Vilket coolt namn. Min elvaåring har alltid tjatat om att få en hund, men nu har han tjatat värre än någonsin. Han älskar seriefiguren ScoobyDoo så jag var bara tvungen att visa det här inlägget för honom. Han hälsar också och säger att det var en rackarns söt hund. Kram

tinajo sa...

Så ledsamt. :-( Har varit med om det två gånger och man blir verkligen ledsen, men det är styrka att inte låta sin kompis lida. Kram!

Casa of Mia sa...

Åh jag känner med dig, vår Bessie är ju 11 år och jag vågar inte tänka på när hon inte är här mer. Kramar till er

Äventyret framtiden sa...

Den känslan du upplever nu är orsaken till att jag inte har någon hund längre. Man sörjer före och man sörjer senare...de går aldrig ur, de fattas en länge

Tack och lov så kan man tänka på de goda minnena, le bort tårarna så småningom. Men de finns därinne för evigt

Tänker på dig, känner med dig

Kramar!
Karin

Jenny sa...

Men åh! Fina, underbara Lotta! Jag känner med dig och vet exakt hur det känns. År 2000 tillbringade jag hela sommaren i USA. Vår hund var mycket illa däran, men mina föräldrar lät efter mitt tjat henne leva tills jag kom hem. Då var det verkligen illa. Jag kommer ihåg alla känslor. Jag har förlorat många husdjur över åren, och det är verkligen som att förlora en vän, en familjemedlem. Jag tänker på dig massor! Kramar, tankar kärlek från mig

Lisa sa...

Men Lotta...skickar manga tröstkramar!!! Usch vad tungt och svart det maste kännas. Scooby ser sa söt ut pa bilden!
Lass Dich ganz fest drücken!!!
Lisa

Saltistjejen sa...

Neeeeeej!!!! Jag blir sååå LEDSEN Lotta! verkligen. Sitter här och gråter när jag läser. Å det är verkligen så hemskt när de älskade vännerna, familjemedlemmarna blir sjuka. Själv kan jag bäva redan nu inför den dagen när Lipton och Tazo blir dåliga.
Skickar mina varmaste kramar till dig!!!!
<3

@my casa sa...

Åh Lotta, Lotta...detta något av det mest fruktansvärda,
känner så för ER...bland de svåraste stunderna i livet.

♥♥♥ Till Dig och Din Familj och framförallt till Scooby.

mitt liv som jag sa...

Nej men fy vad tråkigt. Jag kan tänka mig att det gör fruktansvärt ont. Styrkekramar till er och hoppas att allt blir bra för eran underbara vän! Och kom ihåg att han finns alltid kvar med er i era hjärtan och ni kan när som helst plocka fram roliga minnen.

Berså sa...

Har två hundar som springer & leker på de eviga ängarna nu...så jag vet precis hur himla hemskt det är. Och även fast de varit borta länge nu så går det inte en dag utan att jag tänker på dem..
Tusen kramar
Mvh / Maria

Taina sa...

Åh Lotta, jag lider med dig. Men tänk på att du fått ha honom i 12 år. 12 härliga år. Han är så fin och jag skickar en stor styrkekram till er båda.

Kram kram

bokhyllan sa...

Tänker på dig.
Kram

Sandra sa...

Det är ju det som är den stora baksidan med våra små. Fy sjutton. Nikita är också gammal. Skruttig i höfterna och sover mest. Massa styrkekramar.

Carin sa...

Åååå.... Lotta....

Jag vet precis hur det känns....

Före Selma, hade vi en Stella, som vi fick ha med oss i 14 härliga år.... Vår och framför allt min, första hund... Så många underbara minnen tillsammans med henne....

Största styrkekramen! Carin

Nettan sa...

Åh vännen, så sorgligt, gör ont i en när de inte mår bra de små liven!

Många kramar till dig och din familj vännen!

/Nettan

Lena sa...

Jag förstår att du är ledsen! Man önskar
att djuren fanns hos oss mycke mycke längre!!

Kram till dig & din familj 🌺

Lena

Christina sa...

Fy jag blir alldeles tårögd. Det är så hemskt tråkigt. Stora kramar till dig! Innan mina föräldrar skaffade en ny hund så tyckte jag mig alltid höra min hund Tessans steg när jag var hemma. Det var så tomt utan henne, jag saknade henne varje gång jag åkte hem. Nu har de en ny familjemedlem som skänker mycket glädje i många år än hoppas jag.
Jag hoppas ju såklart att Scooby ska pigga på sig och att ni kan få flera fina år tillsammans!
Stor kram!

Fru Sederblad sa...

Usch, stackare! Tänker på dig.

mammaxtre sa...

I svåra stunder får man försöka hålla vid och tänka på allt fint som varit och se till att den sista tiden innehåller en massa gos och värme.

Det är svårt när närstående inte mår bra och har det svårt. Jag tänker på dig massor och hoppas att Scooby piggar på sig.

Scooby är för övrigt ett namn Melker håller kärt :-)

Styrkekram till dig från mig

Maria - Wikers Liv sa...

Så ledsamt, Lotta! Förstår att det är ett tungt och svårt beslut att fatta. Samtidigt så är det bra att man kan fatta dessa beslut när det gäller djur, så de slipper lida i onödan....
Styrkekram till dig och de dina!
/ Maria

mintekopp sa...

Nämen usch, så jobbigt och så sorgligt. Styrkekram till dig!

Mrs Clapper sa...

Har verkligen inget bra att skriva här. Men det gör ont hela vägen in när jag läser det du skrivit :(