Cape Cod.

Jag tror inte jag berättat det här för er, men jag är lite av en kanelbulle och key lime expert.

En av de tyngre vägande anledningarna att vi alltid börjar första middagen när vi kommer till Cape Cod på Moby Dick, är deras key lime pie. Hur ska jag beskriva den utan att ta i alltför mycket? Utsökt. Perfekt. Lagom mix mellan söt och smaken av lime. Aningens krämig, men inte för mycket.

A slice of heaven helt enkelt.

Men framför allt är Cape Cod och The National Seashore - den 11 mil långa sandstranden mot atlanten och de höga sanddynorna och det orörda naturlivet - bland det vackraste jag vet.

Att upptäcka nytt är underbart, att hitta en plats som man tycker om att återkomma till, är extra härligt. Som till The Beachcomber. Den gamla livräddningsstationen från slutet av 1890-talet som numera är en krog som serverar nyfångad hummer och ostron på stranden.

Som till Provincetown. Där vi handlar sommarsmycken, äter glass på bryggan. Och för motellet, så enkelt men gemytligt. Varma muffins och nypressad juice. Sköna handdukar och tvål som doftar gott.

Och för stränderna som aldrig tycks ta slut. Sälarna, snäckorna, sjöfåglarna, väderbitna staket. Vackert gräs. Kan man vara kär i gräs? Isåfall är jag det.

För sanden som är mjuk, varm, gyllengul. Ljuset, som skiftar hela tiden.

Och för att det är så fint att njuta av vackra solnedgångar som man sedan drömmer om när hösten kommer.



Jag måste nypa mig i armen, att vi fick en så skön helg tillsammans.

Ha en fin början på veckan alla xx