Godis, brudar och en rymdkapsel

Intryck, intryck, intryck. Den här stan förför mig. Bakom varje kvarter väntar något nytt, en ny vinkel, en annan känsla. Våren och solen gladde alla brudpar och konstnärer i Central Park, oss som promenerade runt och alla krögare med uteserveringar.

Den ryska rymdkapseln på Sotheby's var värd ett besök. Det pågick också visningar inför en juvelauktion. Ladies, vad sägs om en diamant på 30 karat? Stor som en skridskobana.

More is more var mitt motto inne på Sockerbit i West Village. Handlade godis för tresiffrigt belopp. I kronor alltså. Jag måste ha drabbats av något godisrus. En av tjejerna som arbetade i affären berättade att hon var gift med en svensk. "All I know in Swedish are the names of all the candy. But that is all I need" sa hon och log sött.

Middag? Cocosprickar och rosa svampar. Och Billie Holiday i bilen xx

Du inspirerar mig

Alla härliga bloggare och vänner på FB - ingen nämnd och ingen glömd - ni alla berör mig. Det är helt fantastiskt att få dela tankar, händelser, situationer, finurligheter, vardag, fest och allt därimellan. Jag visste inte att Facebook och bloggvärlden skulle vara så emotionell, rolig och många gånger spännade. Det är en energi och dynamik som är helt egen. Jag läser många bloggar varje dag och tycker om alla för deras egna personliga stil. Jag checkar FB och tycker om spontana "hej", tankar, en reflektion. Men jag har aldrig sagt rakt ut att jag är glad för den här möjligheten, att jag uppskattar att få vara med på ett hörn av det som händer i era liv, klokheter och bilder som ni delar med er.

Nu väntar helgen och jag ska bland annat hit. Lördagen kommer gå i rymdens tecken. Jag får återuppleva delar av Sovjets rymdprogram igen - första gången var besöket i Star City i Moskva för några år sedan. Nu säljs en Vostok på Sotheby's. Jag ska passa på att se några andra auktioner också.

On 12-Apr-1961 Soviet Air Force Lieutenant Yuri A. Gagarin become the first human to be launched into space. His Vostok spacecraft (named Swallow) lifted of the launch pad at 9:07 Moscow time atop a SS-6 Sapwood ICBM. The launch went smoothly. He entered an orbit with a perigee of 181 km and an apogee of 327 km. The Shallow made one orbit of the Earth in 89 min at an inclination of 65o. In 108 min after launching, he was back on Earth, having landed near the small village of Smelovaka.





På vägen hem igår såg det ut så här på stranden




Såklart blir det god mat och en coctail eller två också, ni känner mig nu

Ha en fin helg alla xx

Lotta tipsar

Nu när jag har lagt korten på bordet och erkänt mitt vurmeri för min iPhone kan jag väl få tipsa om lite apps? Har några nya som jag gillar. Den ena är SAS Crew Guide som Mattias tipsade om. Själva guiden har funnits sedan många år och den har inte heller några nya superheta tips, men det faktum att guiden nu finns som app är trevligt och helt rätt. Kolla in. Snart kommer Crew Guide Scandinavia.



Nästa är Netflix. Den lilla appen visade sig vara ett guldkorn. Funkar mycket bra.



Jag har precis sett filmen Chloe på tåget





CNN. Bra




Den här appen tar fina bilder, tänk "the summer of '69".



IncrediBooth är kul också...




Hade skoj med Crazy Booth. Ja, jag vet...














Från bloggen Today you inspired me hittade jag det här sköna sättet att dela med sig.



När jag ändå var i farten laddade jag ner appen FingerScan som kan vara rolig ett tag. Tydligen är jag i bra form. Har du några bra och roliga appar att tipsa om?

Mitt möte med George

Jag hade ett ärende till båthamnen här i stan. Gick i mina egna tankar när en äldre man med käpp kom mot mig. Funderade fortfarande på Bud och bänken och skulle precis passera när mannen frågade vart alla båtar tagit vägen. Förvånad att han pratade med mig, stannade jag till och tittade ut över hamnen och konstaterade att han hade rätt. Det var ganska tomt. Vi kom fram till att det säkert hade att göra med "the impact of the recession".




I den varma solen stod vi och började prata. Han hette George och var 88 år. The ice breaker var när jag sa att jag kom från Sverige. Vips plockade George fram en bild på en blond svensk kvinna i 50-55 årsåldern. Hon och George hade träffats på en skidresa i Europa och han tyckte hon var så fantastiskt fin. Jag höll på att smälla av när George sa att skidresan hade ägt rum för fyra år sedan. Käppen var bara en temporär grej, lugnade mig George. "Du tittar på en som har sportat hela sitt liv. Jag seglar och jag är golfare också. Har spelat på världens bästa banor, bland annat St. Andrews i Edinburgh".

George berättade om sin fru som gått bort för 10 år sedan och vilket roligt äktenskap dem hade haft. Lite darrig tog han fram en bild ur sin plånbok och visade mig. Vi pratade länge om kärlek, relationer. George gav mig bra råd. Han berättade om sitt yrkesliv som om det var igår. Han återgav detaljer och situationer som var klockrena. Jag vet knappt vad som hände förra veckan.



Georges pappa var immigrant från Grekland och blev en duktig bagare. Barnen fick hjälpa till och alla arbetade hårt. När jag tittade på George kunde jag se en ung man i honom. Jag kände så tydligt att den yttre åldern är en sak. Åren tickar på men inombords är man sig lik.

Jag lämnade hamnen glad och upprymd. Jag fick Georges telefonnummer.

"Call me if you want to chat or take a walk and look at the sailboats" sa George

Vårinvestering

Jag tycker om att visa er runtomkring här så jag tog med mig kameran när jag skulle träffa Bud och göra, förhoppningsvis, en bra affär. Bilresan började med kaffe och Car talk på radion. Jag kan ingenting om bilar och är väl inte så väldans intresserad av reservdelar och folk som ringer in och pratar om sina bilkrångel. Så att jag halkat in på det här programmet tillhör ett mysterium. Det är kanske ett substitut för Ring så spelar vi.

Iallafall, Bud väntade på mig någonstans ute på vischan. Inte en kotte syntes till. Jag parkerade lite kaxigt bredvid hans jeep. Jag klev ur bilen. Bud, minst två meter och med grönprickig keps stirrade på mig. Jag önskade direkt att jag haft Clint Eastwood eller någon liknande med mig. Signaturmelodin till The Good The Bad and The Ugly började ringa i mina öron. Kunde finalscenen från filmen bli min verklighet? Mitt i en liten håla i Connecticut.

Bud såg att jag var lite avvaktande och tittade länge på mig. Tystnad. Det ända som hördes var veden som sprakade från Bud's kamin.




Bud: So you really want that bench kid?
Jag: Yes I do
Bud: I had it for over five years. It's a good bench
Jag: I believe you
Bud: What do you plan on doin' with it?
Jag: I....want it on my porch. Outside. Do you think that would work?
Bud: This bench has been through every weather imaginable
Jag: Perfect
Bud: The bench is over 50 years old kid. It won't let you down

Jag harklade mig och tittade med stadig blick på Bud.


Jag: How much do you want for the bench?


Så gav Bud mig ett offer I couldn't refuse. Och han hjälpte mig med att lasta in bänken i bilen också. Det var jag och två meter bänk som lämnade Bud.

Jag firade mitt kap med ett besök i The Village Bookstore. På väg därifrån fick jag tvärnita då jag såg en vägskylt som såg intressant ut. Det var bara att svänga in och kolla in vad som fanns där. När allt det var klart, var jag redo för belgisk choklad innan jag susade hem igen. Jag kände mig nästan som Tintin, det var bara Scooby som fattades. Mission accomplished.

Hoppas ni har en skön helg xx






Bud, jag vill att du ska veta att bänken står på porchen nu.



















Ps. Idag för ett år sedan såg det ut så här i Central Park

Kylskåpsnostalgi

Foto: Skepchick

Det började med en kopp te. Jag blev sugen på något litet till och kom ihåg att vi hade några The Laughing Cow hemma. Det låter kanske inte så gott, men med några salta kex till kan det vara alldeles lagom. Framför allt får jag lite flygplansmatkänsla. Det var alltid extra smarrigt tyckte jag när det låg en trekantiga mjukost på brickan. Har inte den där kossan sett likadan ut hur länge som helst förresten?

Foto: Begonias Blogg


Det var inledningen till att jag kom att tänka på olika förpackningar och produkter som jag inte sett på länge eller som fortfarande är sig lika. Killen här ovan, Kalle. Vi har ju vuxit upp med den här grabben.

Men först ville jag nämna en gammal goding som jag tyckte var himla kul. Raketosten. Vad hände med den? Den gick upp i rök iallafall.

Foto: Photobucket

När sommarlovet börjat och min kusin från Österrike skulle komma, åkte pappa och jag alltid först till Obs! Stormarknad som det hette på den tiden. Det skulle storhandlas. Saft på dunk. Kex. Och Big Pack. Det var något magiskt över att handla sommarmat när sommarlovet precis börjat.

Foto: Min bästa blogg ever

Ett välfyllt kylskåp hindrade inte att vi också kunde trycka i oss minst 2-3 glassar från kiosken. Visst var det spännande med de nya glassarna varje sommar? Här är 1974-års GB-glassar. Vilken var din favorit? Jag åt 88-an ganska länge men blev också förtjust i GB Sandwich. Den skulle smälta lite först så vaniljglassen var mjuk, då var den bäst.



Foto: GB


Och kexen. Ballerinakexen har väl sett likadana ut sedan the get-go? Mariekexen håller ställningen som hyllornas grand old lady vid det här laget. Lite torr, men med en aura av nostalgia.


Foto: Göteborgskex

Så till min älskade varmkorv. Jag erkänner. Jag tycker om en korv med bröd, gärna på macken när jag har tankat. Det hör till för mig. Kära gamla varmkorv.

Foto: Under Min Mossa

När jag ändå är inne på korvspåret kan jag lika gärna slänga in Bullens pilsnerkorv. Ja jag vet, det blir inte värre än så här.

Foto: NextGross


Här i New York är den här muggen en klassiker. Jag har en i porslin från MoMA.




The one and only Greek style disposable cup was originally designed in a Greek cafe in 1963 and has since been sold to delis and cafes in New York City at a tune of 180,000,000 per year.

Har du några favoriter som du minns och saknar?