Vi har nu kört nästan över 2000 miles. Varje kurva är spännande.
Innan Big Sur var vi i Carmel där Clint Eastwood en gång i tiden var borgmästare. Vi svängde av mot Carmel Valley för att besöka några vingårdar.
A slice of heaven.
Vi såg valar, svåra att fånga med kameran men härliga att titta på. Elefantsälarna var fascinerande. Inte många knop i det här gänget.
Hearst Castle har varit på min lista nästan lika länge som Golden Gate.
Mediamogulen William Randolph Hearst ärvde familjens ranch uppe i bergen i San Simeon och byggde sitt drömslott under tjugo års tid, ett schabrak med magnifik utsikt med Stilla Havet som backdrop. Allt var möjligt: inomhuspool med guldklädda väggar, utomhuspool i romersk stil, tennisbanor, marmorgolv, exotiska djur som zebror som fick röra sig fritt bland bergen och dyrbara antikviteter från världens alla hörn.
Vi hittade ett genuint cowboyhak för lunch. Vi behövde smälta alla intryck och det här
stället var perfekt.
Vi körde vidare, mot Santa Barbara där vi skulle träffa Alexanders barndomsvän, Nicki.
Visste inte att det fanns platser som Santa Barbara. Varför pluggade jag inte här?
Vi åt resans bästa hamburgare i Santa Barbara och såklart kunde vi inte låta bli efterrätten, en
chocolate brownie med glass som jag fortfarande drömmer om.
Att vakna så här, med sol och berg i bakgrunden med mina älsklingar gör mig lycklig.
Resans kändisspaning: Gordon Ramsay.
Han kom med cykel och åt på samma ställe som vi, i Malibu. Jag stod bakom honom i kön och kan rapportera att han är hur vältränad som helst. Alex och Gordon tog en selfie tillsammans.
Att komma till Venice Beach en solig eftermiddag, är så himla härligt. Solen är lite mjukare, stämningen är skönt avslappnad.
Med Los Angeles framför oss, Hollywoodskylten i bakgrunden och en vacker solnedgång över alltihopa, slutar vår resa. Tack raraste för att ni har hängt med. Det har varit fantastiskt att läsa era fina ord. Love xo
