Vad sägs om "loose brushwork, heightened colors, and the appearance of spontaneity". Briljant om du frågar mig. Då kan man ju få göra lite som man vill.
På
The New York Botanical Garden pågår just nu en utställning om Claude Monet. Hur många gånger har man inte sett hans hem i Giverny, näckrosdammen, den lilla bron och ståtliga Irisar. Ungefär som Carl Larssons målningar. Nästan uttjatat.
Men just där, i konservatoriet bland tusen lejongap, luktärtor, stockrosor, japanska Iris, vallmo, lupiner och rosor, blir jag betagen, förförd, igen. Som om jag inte sett det här tidigare. Kan inte få nog. Vill läsa mer, se mer, förstå hur trädgården blev hans livs verk. Den gav Monet inspiration, kraft, lycka och vänner från olika delar av världen.


Det var fint att de byggt upp en den lilla bron som alla inklusive jag ville gå över hela tiden. Titta ner, se näckrosorna, titta upp, gå över igen.
NY Botanical Garden är en skön upplevelse för alla sinnen. Trägårdsshoppen är snygg, caféet är snyggt, växterna, träden och byggnaderna är magnifika. Här finns ett bibliotek som attraherar forskare från jordens alla hörn. Det lilla tåget som man kan åka runt är bekvämt och man kan lätt kliva av och njuta av Magnolia i vitt, rosa och rött i april, eller 90 olika syrenträd. Där finns också en rosenträdgård med 4000 olika sorters rosor som blommar från maj in i september. Vi åkte två varv ;)
Och tropiska klimat, öken med kaktusar. Växthus, örtträdgårdar, små planteringar i olika formationer och färger. Små oaser. Söta damer i hattar. Mera hattar och kaktusar tack.

Det bästa är också att trädgården ligger 20 minuter från Manhattan. Vi styrde kosan rakt in i storstadsdjungeln för ett glas vin innan det var dax att åka tillbaka till Connecticut.
