
Två saker hände nästan samtidigt: äldsta dottern Rebecca fyllde 21 år och jag hittade en låda i garderoben när jag röjde.
21Jag menar, 12 hade känts mer rimligt. Inte är det över 20 år sedan den här sötnosen föddes på Danderyds BB, en grön och lummig vårdag i maj med fullt av gullvivor i trädgården.
Vart har tiden tagit vägen?
I lådan låg gamla vykort, brev och lappar som jag sparat. Minnen, sådant jag velat ha kvar. En av lapparna var vikt. Jag hade skrivit den själv.
Så här stod det:
Underfundigheter från Rebecca två årMamma säger till Rebecca som tittar på frukost-tv:
- Din välling är klar här nere i köket
- Jag kan inte, jag ser på nyheterna
Lillebror har fårskinnsmössa på sig. Rebecca klappar honom på huvudet och konstaterar:
- Alex har ont i håret
Och varje morgon väcks vi av ett "Godmorgon" och stora kramar. Rebecca är artig. Senast idag säger hon till mormor:
- Hej då mormor, kör försiktigt! Vi ses i morgon!
Tänk om jag hade haft en blogg då, som
SaltisÄLSKLING. Som kunde klättra upp för flaggstången. Åka skridskor när du var tre. Vifta på öronen, på riktigt. Spela fotboll och bli en riktig fotbollstjej fast du har en mamma som är värdelös på bollsporter. Du fick ha klänningar fast du helst ville ha jeans och skjorta. När du var stor nog och kunde säga hur du ville ha det, fimpade vi klänning. Och som nu precis har kommit hem efter nästan fyra månader i Asien tillsammans med Caroline och Mange.
Jag har varit orolig, nästan varje dag. Men jag är stolt att du fixat den här resan, planerat så bra och att ni hade kul, upplevde mycket.